Hur allt startade…

Vi börjar från början…. Sista mars firar vi Toddes andra födelsedag, den dag när han fick en ny chans till ett friskt liv, när han fick sin nya benmärg.

IMG_0081

Detta år var det 3 års kalas med Pizza och disco kväll för knattarna här hemma hos oss. Plastsäckar för fönstren och disco rekvisita jag efterlyst via facebook. Tror jag hade kräppat hår och försökt köra lite disco klädsel. Grabbarna i familjen satte gel och min egen prinsessa glittrade ikapp med klädseln. Det blev en hellyckad kväll.

Samma kväll fick jag ett meddelande om en flicka man omöjligen kan hitta donator åt och då började vi prata här hemma om att vi må göra nåt. Unga friska män är sådana som stamcellsregistret speciellt behöver, så Todde ville utmana JARO pojkarna. Sagt och gjort! Jag ringde VD Niklas redan följande vecka och de var genast med på noterna. Med David och Viktor i spetsen startades planeringen av en kampanj för registret. Den 8 maj var JAROs respect match och då var videon klar, var Jaro utmanar anhängare och övriga lag att fara med i registret.  Utöver denna fina insats fick Todde ta emot RESPECT priset.

V__14E520141211100554

Detta var stort, fint…jag grät när han tog emot det och han sa; mamma jag kände mig som en hjälte. De ropade Todde, Todde när jag gick tillbaka från planen. Unnar honom så detta ögonblick när han fick växa de extra centimetrarna och känna sig som en hjälte! Det var nu som jag tänkte, det är dags att göra mera!! Det var efter detta jag hade mina sömlösa nätter (klichéartat jag vet!!! …), men det var på nätterna jag skrev listor; vad skulle ha hjälpt mig&vår familj, vad skulle ha gett trygghet, vilka små glädjestunder har vi överraskats med som vi kan ge igen. Project LIV tog lite form. Jag bollade lite idéer med vårdpersonal (Christine, Pia och våra sköterskor på Malmska) , jobbkompisar och vänner.  Alla positiva!! Första person jag sen tänkte på var Johanna, henne ska jag bolla ideér med, hon vill jag ha med och köra detta om möjligt. Johanna och jag har studerat tillsammans på Tekniska Läroverket (ARCADA). Vi fann varandra direkt. Båda pratglada och festglada. Och jag som kort Pamppasbrud brukar ju ha en svaghet för långa nylänningar 😉 (PS. Min man är 190 och nylänning). Vi kom superbraöverens då, men hade inte sett varandra sen 2000. MEN nu ringde jag upp och vi träffades igen, i VASA. Det var som förr. Båda två lite mognare, snyggare ;), mammigare, klokare (?) men annars precis samma. Johanna sa hon vill vara med på ett hörn. Ringde upp senare på kvällen och sa Jag vill vara med mycket. Sen kom Gunnar med i bilden. Jag leder en samtalsgrupp för barncancerföräldrar i nejden och hade bjudit in Gunnar som föreläsare. Några dar senare ringde jag upp igen om mina idéer och Gunnar ville också vara med. SÅ här började det. Tror kombinationen av oss är en styrka; Johanna med sin erfarenhet som producent och sina nätverk, Gunnar som har den medicinska erfarenheten och sen jag som har min erfarenhet som mamma till långtidssjukt barn. På sommaren 2014 grundade vi tre föreningen Project LIV. / Nina