”Hår. Något så viktigt, eller mindre viktigt. Mindre viktigt än vad? Viktigt, på vilket sätt?

Då jag såg Project Livs inlägg angående hårkampanjen, Tukkaoperaatio vol 2, 2017 fanns de inga liknande tankar i mitt huvud. Jag bestämde mig direkt för att vara med. Vissa saker går jag från hjärtat, andra saker tänker jag igenom. Men ofta mäts tankarna med känslorna, varmed en kritisk granskning av kommande val sker. Det är väl just så jag i vuxen ålder bestämt mig för att leva. Jag har sedan litet barn velat hjälpa och arbeta med människor. Idag är jag lyckligt lottad som fått göra det i hela mitt vuxna liv. Att kampanjer som dessa ordnas går det enkelt för mig och likasinnade att förverkliga vår hjälp. Det blir liksom enklare, då man är många samt att någon verkligen ser till att hjälpen når fram.

Efter att jag sett inlägget tog det mig precis två minuter att begära om medlemskap i Tukkaoperaatio, få information och att höra mig förr hos två av mina frisörsvänner. Frisörerna är jag säker på att inte heller tänkte med något annat än hjärtat och svarade direkt ja, vi är med! Sedan stod det tyvärr lite stilla och knagglade fram, utan ursäkter endast p.ga vardagen och allt vad den för med sig.  Och det var väl precis i detta skede, tankarna om vad en så liten, men stor sak som HÅR betyder för mig. Jag som hatar att stå framför spegeln klo 06 på morgonen, trivs ju bra i mitt långa hår och att kasta fast det med ett hårband. Jag som alltid sysslat med dans på sidan av min huvudsyssla, ja men SÖTA ÖDE!! ALLA SKALL ju ha långt hår där! Eller…? Det var nu jag började tänka på alla barn och unga danselever, och frågan om det verkligen ÄR HÅRET som gör en till bättre dansare- varmed jag med värme igen tänkte på en underbar person jag dansat med för 10 år sedan som inte heller hade hår p.ga sjukdom. Svaret blev kort och gott att inget arbete, ingen hobby eller något annat skall påverkas av ditt HÅR eller hur du annars ser ut. Men varför kände jag som barn och tidig tonåring rädsla för att klippa mig då? Jo för att jag sökte mig själv, påverkades för mycket av vad andra tänkte och tyckte och dessutom hade jag ju alltid fått höra om mina DUMBOöron, som säkert skulle synas i kort frisyr! Med dessa minnen i bakhuvudet bestämde jag mig för att inte ”tvinga” med någon annan person och allt tar sin tid och alla med hår på huvudet måste få avgöra själva!

Men äntligen hittade jag någon som absolut ville vara med i kampanjen, min kollega -med ett varmt hjärta och en av mina käraste vänner- frisören själv. Dessutom hittade vi en gemensam tid i kalendern! WOW vilken lycka! Lyckan bara växte då jag såg att också andra frisörer och bekanta i Raseborg tog del av evenemanget! UNDERBART! Nu kände jag värme och jag nästan skäms att skriva det men……FÖRST NU gick tankarna så där på djupet till de som skulle få glädje av allt hår. Allt hade ju varit så självklart att bara hjälpa, de som behöver. Att drabbas av allvarlig sjukdom och mista så mycket av din fritid, skola, vänner, familjetid och annat du har tagit förgivet är en kamp. Att mista delar av din personlighet p.ga smärta, trötthet, oro, rädsla finner jag ej ord till. Och att ännu till mista sitt utseende och det där förbannade HÅRET för att förhoppningsvist en dag bli frisk………Tårarna är nära och jag ser varmt på 5 sovande friska barn och min sambo, och nu rinner dom där våta från ögonen- blir så TACKSAM för vardagen!

Dagen D kommer. Håret tvättas med endast schampo före- INGET BALSAM?!?! Det vet ni med vågigt eller lockigt hår att kan jämföras med ett hårdare pass i ett svettigt gym! Vi möts på Li Creative solutions ekologiska salong, regnet öser och det är allhelgonaafton. Tre vuxna kvinnor, med olika livserfarenheter byter MÅNGA tankar, MÅNGA ord men bara sex ”KLIPP”  så var vi korthåriga! Dit rök närmare 1,5 m hår sammanlagt- Vi gjorde det! Några skickliga klipp till och min kollega och jag både mår och ser ut som prinsessor…….eller prinsessor har väl flätor? NEJ inte dessa två i alla fall!

Före

 

 

 

 

 

 

 

Efter

SÅ även om jag trivs i mitt korta hår- saknar jag ibland hårbandet som låg i badrummet, lavoaren, köksbordet, under soffan eller söndertuggat av katten klo 06 på morgonen…..men vad gör mig till sämre sjuksköterska med håret ruffsigt? Mitt hår växer ju!…….förhoppningsvis tillräckligt fort , för att kunna delta i kommande kampanjer!

Önskar att fler kampanjer som dessa ordnas för att hjälpa varandra, att insamlingen räcker till alla samt ett enormt lass med styrka till alla drabbade familjer! Ingen annan än ni kan förstå vad ni tar er igenom.

/Jenny